För varje år som går blir jag mer och mer övertygad om att den svenska skolan är snett ute när det gäller betygssystemet. När det infördes i mitten av 90-talet så avskaffade man i praktiken den undre delen av betygsskalan. De betygen behövdes ju inte eftersom alla skulle bli godkända.
Naturligtvis var detta inget annat än önsketänkande. Dessvärre med förödande konsekvenser för många elever med svag teoretisk förmåga eller andra inlärningshinder.
Vi accepterar att det finns elever som behöver gå i särskolan och vet också att det finns elever som borde gå där men av olika skäl inte gör det. Elevpopulationens förmågor är ju självklart sedan spridda över hela skalan, från särskoleelever till högpresterande A-elever. En bit upp på den skalan har man valt att lägga gränsen för E. Det blir inte lätt för de som befinner sig långt ifrån.
Om vi skulle ställa upp en liknande kravgräns när det gäller fysisk förmåga hos våra elever skulle nog många protestera och tycka att det var orimligt. Men när det gäller den intellektuella kapaciteten har tydligen alla samma möjligheter.
För en tid sedan såg jag ett seminarieprogram från UR där en professor i specialpedagogik berättade att han i början av 90-talet ledde en internationell undersökning av vuxnas läsförmåga. Det visade sig att 25 % av vuxna svenskar läste på en nivå som var lägre än uppnåendemålen för årskurs nio. Mycket nedslående kan det tyckas. Dock visade det sig att resultaten i andra länderna var ännu sämre.
Några av dessa svaga läsare hade förmodligen förlorat en del av sin förmåga på vägen, men många var säkert svaga redan i skolan, som på den tiden fortfarande var ”fantastisk” och hävdade sig väl i internationella undersökningar. Skillnaden är bara att det då fanns ett betyg att ge dem och de kunde gå vidare, utan att hamna i något uppsamlingsheat på introduktionsprogrammet.
Trots alla insatser och negativ uppmärksamhet i media har antalet elever som inte klarat godkänt i svenska, matematik och engelska i grundskolan stadigt ökat med några tiondelar varje år och läsåret 2011/2012 var det 12 %. Det börjar väl bli dags att fundera över om det är verkligheten eller kartan som inte stämmer.
Självklart ska vi hjälpa eleverna att utveckla sin fulla potential, men vi har faktisk ett orealistiskt betygssystem som är djupt orättvist mot de allra svagaste
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/idag-har-vi-inte-en-skola-for-alla_5884825.svd
Skolfaktoriet 
En reaktion till “Skolans kris, del 2: De orättfärdiga betygen”